Att leva med djur 

Hästen

Djur är för mig ett livselixir. Hela livet igenom har jag varit oerhört nyfiken på hur djur gör, tänker, känner, kommunicerar, ja allt. Jag upplever att det finns en brist på kunskap idag om de djur vi människor lever med, för nöje eller för mat. Kunskap om de grundläggande behov varje specifik djurart har. Jag upplever också att dialogen kring djur är polariserad. Det är svårt att resonera kring djurhållning på ett plan som utgår från både djur och människa. Det blir så gott som alltid antingen eller. Säger man att hunden känner disneyfierar man djuren eller förmänskligar eller vad det nu är man får för skällsord efter sig. Från andra hållet kommer påståenden om att vi förslavar djuren eller är djurplågare så fort vi har en relation med dem och lever med dem. 

Vi kan ha en vision om hur vi skulle vilja att livet ser ut och fungerar för alla levande varelser. Jag är pragmatiker och hamnar alltid i att förhålla mig till hur världen ser ut nu och så göra det bättre hela tiden. Jag tror att det hade varit mycket bra för djuren, för människorna som älskar djuren och för djurskyddet om vi hade kunnat ha en levande dialog om hur.  Hur skall vi leva med de domesticerade djur vi under lång tid har levt tillsammans med, till nöje och nytta för båda parter: människan och respektive djur det handlar om? Vad kan vara okey, vad behöver vi förändra. För vi behöver förändra vårt förhållningssätt till djur. Vi har en von oben attityd gentemot djur som bäst jämförs med den slavägaren hade gentemot sina slavar förr i tiden. Den måste vi bort ifrån. Djur tänker, känner, hatar, älskar, mår bra, mår dåligt, är korkade, är smarta. Olika arter på olika sätt där vissa agerar på sätt som är mycket, mycket likt det sätt vi människor (som ju också är ett djur) gör. Skrämmande likt om vi skulle våga ta in det. Titta på flera av däggdjuren när de tar hand om sina ungar. Det är inte svårt att förstå att mamma panda är precis lika mån om och känner samma omhändertagandekänslor för sin pandaunge som mamma människa gör med sin baby. Det kommer ur ett hormon som har en så smart funktion att det gör att man gör vad som helst för sin avkomma. För artens överlevnad helt enkelt. Biologi. Vi är biologiska varelser allesammans. Så mycket är detsamma. 

Mycket är också artspecifikt och det behöver vi bli bättre på. En hund är inte en människa, den har andra grundläggande behov utifrån hur det naturliga urvalet har danat den genom årtusenden. Men den känner, den tänker, den är intelligent, smart, den kommunicerar, inte på människospråk men på hundspråk. 

Man kan ha en rent filosofisk diskussion kring om det överhuvudtaget är rätt och riktigt att hålla djur för nöje eller mat. Man kan sedan ha en diskussion om hur vi skall leva med de djur vi idag lever med för att alla skall få ett gott liv, respektfullt bemötande utifrån sina alldeles egna grundläggande behov.  Idag tänker jag fundera lite runt hästen. Det kommer att komma fler funderingar kring hästen men vi börjar här idag. Jag kommer till mina funderingar kring de djur som vi har döpt till "produktionsdjur" så småningom. 

Det är mycket man behöver ha en känsla för och kunskap om för att kunna sköta ett djur på ett riktigt och respektfullt sätt. Man pratar om att någon har djuröga eller känsla för djur. Vad det i grund och botten handlar om är att man har tillräcklig kunskap om 

1. Djurets grundläggande behov, hur det skulle levt om det hade levt i vilt tillstånd. 
2. Vilken mat dess kropp och matsmältningssystem är skapt för att leva på. 
3. Att man ser på djuret om det mår bra eller inte och vet hur man skall agera för att djuret skall må bättre. Besöka veterinär, byta foder, förändra livsvillkoren… 

Grundläggande behov

Den svenska djurskyddslagen trycker på att alla djur skall ha möjlighet att få sina grundläggande behov tillgodosedda. De grundläggande behoven är mycket olika beroende på vilken djurart man talar om. Höns är födda till att skrapa fram frön och småkryp ur marktäcket. De har alltså ett grundläggande behov av att få gå omkring och skrapa i marken efter föda. Grisar bygger sina egna bon av torrt bomaterial när de får välja själva, det är alltså ett grundläggande behov hos dem. 

• Hästen är av naturen gräsätare, skapt för att omvandla stora mängder gräs till näring. 
• De är flyktdjur vilket betyder att de snabbt drar iväg i full fart, gärna över långa sträckor. 
• Hästen är ett flockdjur. De bildar grupper på ett inte alltför stort antal individer, kanske 10-20 djur, där några ston är stommen i gruppen. 
• De har ett tydligt och direkt språk sinsemellan i gruppen, som alla sociala djur har, där de använder hela sin kropp, svans, öron, mun ögon hals ja allt för att ”tala om” för övriga i gruppen vad det är de vill ”ha sagt”. 
• De rör sig mycket, vandrar över stora områden då de söker sig till det bästa gräset. Fölen leker mycket, springer och tränar sina kroppar. 
• Stoet är oerhört omhändertagande av sitt föl, och fostrande om den lille beter sig illa. Övriga i flocken fostrar också flockens avkommor. 

Sammanfattningsvis: De betar, maler sönder, betar, maler sönder så springer de lite och sedan står de i grupp och hjälper varandra att vifta bort flugkräken eller myggen eller vad det nu är som stör deras mycket känsliga hud. Det är hästen. 

Så kommer vi. Hästen besitter egenskaper och förmågor vi människor gärna vill ta del av. Kraft, skönhet och snabbhet. Vi har använt hästen under århundraden i krig, på fälten, som dragkraft och som statusdjur. Idag är hästen till allra största del ett fritidsintresse där människan tillsammans med hästen utövar en sportgren, tävlar eller bara skogsluffar. Relation, tävling och sportutövning är det hästen till övervägande del används till idag.  Och mycket av hästens ursprung har tappats bort på vägen. Men hästen är fortfarande ett gräsätande, vandrande bytesdjur, byggd för att kunna springa fort relativt länge och omvandla cellulosa till energi. Hästen är fortfarande ett flockdjur med tydliga sociala strukturer och en utvecklad kommunikation dem emellan. 

Glapp i kunskapsöverföringen 

Etologi är en relativt ny vetenskap och den levererar intressant forskning om hur djuren tänker, hur de känner, hur de interagerar osv. Forskning kring olika sjukdomar och funktioner hos djur bryter hela tiden ny mark. Detta leder till att det finns mer kunskap om hur vi borde ta hand om djuren idag som är grundad på vetenskap än den var tidigare och vi vet mer om respektive djurarts grundläggande behov. Förr var det djurögat, känslan för djur och lång erfarenhet och närhet till djuret som gav kunskapen. Men det finns ett glapp nu där djurögat, känslan för djuret inte har förts vidare från en generation till nästa, när närheten till djur inte längre är självklar och den nya vetenskapen ännu inte är tillräckligt spridd i de kretsar som har hästen som sin sportkompis. Det vi har sett de senaste 15-20 åren är att många som idag skaffar häst inte har tillräckliga baskunskaper om djuret hästen och dess grundläggande behov vilket helt enkelt leder till att hästar blir felbehandlade. De får fel sorts foder, för mycket foder, för högvärdigt foder för det lilla arbete de utför, de får inte röra sig tillräckligt mycket, tillräckligt ofta och över tillräckligt stora ytor. De tvingas ofta att stå still i en box stora delar av dygnets 24 timmar, eller en spilta i värsta fall. När de är ute är det ofta på en liten yta, ensamma, så att de inte blir skadade av sina kompisar i lekarna. Där står de och hänger med ett täcke på sig. 

Detta leder till att hästarna drabbas av vällevnadssjukdomar, precis som vi gör när vi äter för mycket eller fel sorts mat utifrån den mängden energi vi gör av med. Hästen kan pga bland annat detta, få en mycket allvarlig och extremt smärtsam sjukdom, fång, som leder till att hästen har så ont i sina hovar att den i stort sett inte kan röra sig alls i den mest smärtsamma fasen av sjukdomens förlopp. Det tar många månader innan hästen blir frisk igen om den blir frisk igen vilket inte är alldeles självklart.  Läs mer om fång här: http://www.hastsverige.se/ems.html

Det sättet vi har bestämt oss för är det bästa sättet att hålla häst på, inomhus i varma stallar, en och en i en spilta eller en box största delen av dygnet är absolut inte det bästa ur hästens synpunkt. Kanske för oss, ur vår synpunkt, men inte för hästen. Idag finns en sakta växande förståelse för detta, därför byggs det fler öppna lösningar där hästen lever i en lagom stor flock i stora hagar och kan gå in under tak om de så önskar med fri tillgång till stråfoder dygnet runt. Då rör hästarna på sig så gott som hela tiden, de fostrar varandra och får den sociala delen tillgodosedd, de kan gå och smågnaga på strån om de så önskar under största delen av dygnet och deras magar får arbeta med att omvandla stråfoder, cellulosa till energi. Och nej, de blir inte smällfeta. Man får se till att det grovfoder som hästen har fri tillgång till innehåller lagom mycket, eller lagom lite energimängd utifrån de omständigheterna hästen lever och den särskilda individen. Har man ponnies som är fångbenägna får man ordna med bete eller hö/silage som är magert osv. Tränar man hästarna mycket hårt och länge kan de behöva kraftfoder, men så som de flesta använder sina hästar idag skulle de leva ett mycket friskare och sundare liv om de enbart fick fri tillgång till ett riktigt bra hö eller hösilage under den delen av året det inte finns gräs att tillgå utomhus. Och fick leva i flock tillsammans med andra hästar som de trivs med utomhus hela året. Självklart med tillgång till en rymlig och ombonad ligghall.

Så vad är det som gör att det har blivit så här?

Den bild av hästhållning de allra flesta idag har med sig när de skall skaffa sin egen häst är bilden de fått från ridskolan eller naturbruksgymnasierna. Och hästsporten är en konservativ sport, så här har vi alltid gjort så… Det finns få ridskolor och något Naturbruksgymnasier i landet som vågat pröva nytt, som byggt för lösdrift, men inte är de många inte. Så de goda exemplen är alldeles för få. 

Vi vill våra djur som vi har till sällskap eller som fritidsintresse såååå väl. Reklamen och modet styr i stor utsträckning hos de hästägare som inte har en egen gedigen kunskap att stå på och jag vill påstå att de är många idag. Det köps femtielvamiljoner olika sorters tillskott och musliblandningar till våra hästar. Pelleterat, mixat, rivet, hackat, malt, torkat, uppblött ja alla former och en sagolik blandning av sorter.  

Små, feta, arga och irriterade ponnies finns det alltför många av. Det beror mycket sällan på ponnyn att den är fet, arg och irriterad, får fång eller någon annan vällevnadssjukdom. Det beror på sättet vi håller våra hästar och maten vi ger dem. Det är vi som är orsaken, trots all vår välvilja, eller kanske tack var den. Kanske skall man inte kalla det vällevnadssjukdomar utan istället välviljesjukdomar för ingen gör detta för att de vill något ont utan rätt och slätt pga av okunskap och välvilja. Man har glömt bort hästens ursprung och då också dess grundläggande behov. Men det är inte okey ändå!

I förlängningen kan okunskap enbart utrotas med kunskap och frågan är nog mer vem som skall finnas till hands och sprida kunskapen. Idag styr pengarna över många olika kunskapsområden på ett helt annat sätt än förut och om viljan eller förmågan att betala för kunskapen inte finns består oftast okunskapen. För det mesta finns ingen vilja att betala för kunskap som man inte ens vet att man saknar, att man behöver. Alltså behöver vi hitta på andra vägar att forma om okunskap till kunskap. 

Önskelista för morgondagens sjukvård

Sjukvård innefattar mycket. Därför avgränsar jag min önskelista till första besöket när jag blir sjuk och vägen framåt i kedjan. 

Jag ringer till närmaste läkarmottagning som inte bör vara situerad alltför långt bort. I Halland kan max 5 mil från mitt boende vara okey. Där svarar en människa i telefonen som lyssnar på min frågeställning och min oro och därefter bokar en tid till en sköterska eller läkare beroende på vad som behövs.  Väntetiden skall vara kort, max tre dagar, självklart snabbare om den som svarar i telefonen bedömer att det behövs.

När jag kommer dit blir jag mottagen av kompetent omhändertagande personal, sjuksköterska eller läkare, i möjligaste mån samma person varje gång jag kommer dit, så jag slipper dra hela min historia varje gång jag kommer till doktorn. 

Denna läkaren kallar jag min helhetsläkare, hon/han har från detta första besöket ansvaret att jag hamnar rätt i den fortsatta vårdkedjan, på rätt plats i rätt tid utan att jag själv skall behöva ordna alla kontakter. Min helhetsläkare lyssnar på mig, undersöker det hen kan, tar de prover hen kan och tar, om så krävs medan jag är kvar i rummet, kontakt med datoriserade specialister som finns uppkopplade någonstans i världen för att rådgöra, om hen anser att hen behöver det. Därefter blir jag remitterad till nästa instans, om jag behöver. Hen, eller av hen ansvarig utsedd person driver mitt fall vidare genom vårdkedjan.

Är jag riktigt dålig har läkaren direkt vid första besöket på så sätt tillgång till så mycket kompetens att hen direkt har rätt att remittera mig till inläggning på ett sjukhus, utan att ta omvägen om akuten, akutläkare. Jag slipper på så sätt sitta mycket sjuk och vänta i olika väntrum och vården sparar personaltid eftersom de inte behöver bedöma och undersöka mig en eller två gånger till. Behöver jag röntgas skall läkaren direkt remittera mig till röntgen utan omväg med personligt besök hos specialist osv. Specialistvården finns standby någonstans i världen, för alla läkare att direkt koppla upp sig mot när jag är i rummet på första besöket om hen tror sig behöva specialistkompetens. Är det trots detta osäkert remitteras jag till någon specialist som då kan finnas på längre avstånd än de nämnda 5 milen.

Morgondagens sjukvård använder sig alltså av webben på fler sätt och i större utsträckning än idag. För att avläsa röntgenbilder som kan tas på patienten på en plats och läsas av på annan plats (som ju finns redan idag), ställa diagnoser genom provresultat och avläsning av status genom dialog mellan allmänläkaren, specialist och patient tillsammans vid besök. Olika former av terapi ges över nätet (som ju också sker till viss del idag) osv.  

Det ger snabbare vård och blir på så sätt bättre för den som är sjuk och billigare för samhället. 

Mycket viktigt i kedjan är att det skall finnas EN läkare som ser hela mig, ser hela människan, en helhetsläkare. Skickas man mellan olika specialister skall man ha med sin helhetsläkare i bakgrunden (inte på plats men i bakgrunden som helhetsansvarig) så man inte riskerar att bli uppdelad i bitar. I detta fall liksom när det gäller planeten så ser specialisterna för det mesta inte helheten och effekten kan lätt bli att man behandlar symptomen vart och ett för sig istället för att behandla orsaken. Är man sjuk är man dessutom ofta i ganska dåligt skick psykologiskt och orken att organisera sig själv, ta alla de kontakter, sitta i alla de telefonköer som krävs så man hamnar på rätt plats i vården har man ofta inte. I min framtida vårdkedja får jag handfast hjälp av de som arbetar i vården och har kompetensen och de finns med mig hela vägen.

När det gäller våra äldre invånare fungerar det enligt samma princip. Närsjukvården/Primärsjukvården tar ansvaret för hela människan, det är där helhetsläkaren finns, och denne finns som drivande bakom den sjuka, ser till att man hamnar rätt när man är sjuk helt enkelt. Detta skapar en trygghet hos de äldre och hos deras närstående, skapar också bra förutsättningar för rätt medicinering i minsta möjliga dos. Vilket i sin tur leder till färre följdsjukdomar och återbesök vilket blir billigare för samhället och bättre för våra äldre och sjuka.

Om man inte kommer överens med sin läkare får man naturligtvis byta till annan läkare. 

Därtill är förebyggande aktiviteter viktigare än idag. Det å andra sidan är ju inte sjukvård och kräver ett alldeles eget avsnitt för att filosofera kring. Ett sätt att räkna så att de sparade medel i sjukvården som beror av att man lägger mer medel på friskvården syns som en pluspost i budgeten, att det blir en tydlig koppling mellan insatser och utgifter. Det finns ju intressanta beräkningar som visar på att vi sparar mycket pengar i sjukvården genom att sätta in åtgärder innan fallen hamnar i sjukvården. Dessa pengar kommer dock inte ur samma pengapåse vilket ofta får till följd att man snålar in på just de medlen, till det förebyggande i samhället. Vilket i sin tur leder till att sjukvårdskostnaderna stiger i onödan. En utmaning att få till en heltäckande bild där de  händelser och insatser som bidrar positivt i systemet, alltså till att kostnaderna för sjukvård blir lägre, också "får poäng", synliggörs som en investering i den ekonomiska redovisningen.