torsdag 15 april 2010



De senaste dagarna har jag funderat kring varför jag bestämt mig för att vara valbar och arbeta politiskt. Frågan dyker upp och mitt bästa svar på den hittills har varit: Jag vill bidra till att göra den platsen jag bor på till en bättre plats. Nära mig, eller långt ifrån, något måste jag kunna bidra med...

Men det uttalandet är oerhört diffust och kan egentligen betyda vad som helst. Svaret ligger i mottagarens bild av vad som är en bättre plats och den kanske inte alls stämmer överens med min bild. Möjlighet för grusade förhoppningar och svikna förväntningar alltså.

Därför vill jag försöka förtydliga vad jag vill arbeta med om jag skulle bli invald i politiken.

Jag blir fortfarande mycket upprörd när jag möter orättvisor, ojämlikhet, resursslöseri (med människor såväl som med andra resurser), respektlöshet, girighet och grymhet mot allt som lever. Har alltså inte slipats av eller härdats speciellt mycket under åren :-)

Därför vill jag vara en röst för de människor som inte riktigt orkar eller klarar av att göra sin röst hörd; de äldre
Som ett exempel: De par som valt att leva ett helt liv tillsammans och som sedan den allra sista delen av deras liv inte får lov att fortsatt finnas där för varandra för att kommunen har bestämt att det inte finns plats för båda - om det bara är en av de gamla som behöver vård. Den andra får snällt sitta kvar där hemma och vänta... Så respektlöst får vi inte behandla varandra!

Barn och ungdomar, de som tar över vår generations springnota...
Barn och ungdomar som växer upp har rätt till en intressant och lärorik skolgång med kunniga och engagerade lärare som stöttar och backar upp dem i skolmiljön. De har också rätt att kräva att vuxenvärlden föregår med goda exempel på hur en människa bör bete sig mot andra människor, andra varelser och vår omvärld. Att vuxenvärlden visar empati och ansvar för sina egna gärningar och tankar. Och att föräldrar med särskilda behov får den hjälp och den stöttning de behöver för att klara av att vara kärleksfulla och omhändertagande föräldrar. Att vuxenvärlden ställer upp på barnen helt enkelt.

De och det som inte har en mänsklig röst att göra sig hörd med.
Ex. den biologiska mångfalden där vi utrotar djurarter i en skrämmande takt. Djur som far illa, natur som skövlas, förgiftas och förstörs.

Detta är det jag vill arbeta med i politiken, vara en röst för de och det som vanligtvis inte hörs i debatterna. Jag tror mig om att kunna klara av det med hjälp av empati, kompetens och lyhördhet gentemot min omvärld...

1 kommentar:

  1. Du gör rätt i att föra de TYSTAS talan. Tycker sjäv när jag är på möten och ser debatter att samma människor går upp och tuppfäktar eller samma människor dyker upp fast på olika mäöten och samlar poäng.
    När en god vän säger att jag är intresserad av allt ni säger som står i tidningen. Det VET jag att ni står för men de hemlösa, missbrkarna, de psykiskt sjuka, de hanikappade och lite till är de inte intressanta. De behöver hjölp att kunna rösta, hjäölp till vallokalen hur har ni tänkt på det!
    I dina bygder var min farmor hjälten bland röstfiskarna. Hon klarade sig själv ute i skogen och hade poltikernas beundran. SJÄLVKLART stod partierna i kö för att hjälpa henne med rösten. Hon röstade alltid på den som INTE fjäskat mellan valen utan ställt upp ändå. Jag VET att jag har massor av SÄKRA röster och behöver inte stå i en valstuga och överösta de andra. De får gärna tävla att ta de där sista rösterna hos de som aldrig kan bestämma sig.
    Jag vet vad jag har och det räcker. Räcker det inte så beror det inte på att jag inte ställde upp mellan valen.

    SvaraRadera