Ting Tar Tid

De tre t:na. På morgonrundan med hundarna gick jag och funderade över tingens ordning.

Vi vill leva så miljövänligt som möjligt. Därför lägger vi mycket tid på att odla, göra i ordning växthuset på våren, förså och vårda de små plantorna, skydda dem för sol och uttorkning. Så, rensa, gödsla osv. Dessutom lagar vi helst all vår mat från grunden, gärna av det vi odlat själva och det gör vi både till oss själva och till hundarna. När vi kan cyklar vi istället för att åka bil, eller åker tåg istället för att flyga.

Ofta känns det som att vi inte riktigt hinner med så mycket mer än detta och att arbeta heltid, engagera hundarna och ta hand om hushållet, huset och gården.

Dock finns ju viljan och ambitionen hela tiden att åka på det eller det seminariet, blogga varje dag, ringa mina vänner mycket oftare, tillbringa en halv dag med pappa emellanåt, åka och hälsa på både min släkt och mina vänner, skriva mer, engagera mig i olika sakfrågor, osv, osv. Och när jag tittar på allt det jag verkligen hinner med blir jag faktiskt glad, borde kanske skriva loggbok varje dag för att se svart på vitt hur flitig jag är. För ofta känns det som att dagarna liksom bara slut, så blir det kväll och jag måste gå och lägga mig och sova för att nästa dag också skall bli en trevlig och arbetsam dag. Frustrerande när viljan vill orka och hinna mer!

Bodil Jönsson resonerar mycket runt tid och det förhållningssätt vi har till den tid som är oss given. Det är inställningen till - vårt förhållningssätt till tiden och hur vi räknar som är problemet. Bodil Jönsson kopplar det till pengar, som är den andra stora potten som vi räknar vi människor. Vi tror vi sparar tid genom att köpa färdiglagat, ta bilen i stället för cykeln osv. Men räknar man krasst på det så behöver vi arbeta fler timmar för att få ihop ekonomin när vi väljer ett dyrare levnadssätt. Kanske har dessa två ett förhållande eller har de inte. Tiden och pengarna.

Tiden existerar inte enligt fysikens lagar. Det är knepigt att förstå. Jag vet inte ens om det går att förstå... Men kanske går det att förhålla sig till? Om tiden inte existerar så är allting ett nu, nu och nu.

Om tid och pengar har ett inbördes förhållande, är avhängiga av varandra (tid är pengar säger vi ju ofta...) - och tiden inte existerar - så???

Filosofiska rummet slut för idag!

De senaste dagarna har jag funderat kring varför jag bestämt mig för att vara valbar och arbeta politiskt. Frågan dyker upp och mitt bästa svar på den hittills har varit: Jag vill bidra till att göra den platsen jag bor på till en bättre plats. Nära mig, eller långt ifrån, något måste jag kunna bidra med...

Men det uttalandet är oerhört diffust och kan egentligen betyda vad som helst. Svaret ligger i mottagarens bild av vad som är en bättre plats och den kanske inte alls stämmer överens med min bild. Möjlighet för grusade förhoppningar och svikna förväntningar alltså.

Därför vill jag försöka förtydliga vad jag vill arbeta med om jag skulle bli invald i politiken.

Jag blir fortfarande mycket upprörd när jag möter orättvisor, ojämlikhet, resursslöseri (med människor såväl som med andra resurser), respektlöshet, girighet och grymhet mot allt som lever. Har alltså inte slipats av eller härdats speciellt mycket under åren :-)

Därför vill jag vara en röst för de människor som inte riktigt orkar eller klarar av att göra sin röst hörd; de äldre

Som ett exempel: De par som valt att leva ett helt liv tillsammans och som sedan den allra sista delen av deras liv inte får lov att fortsatt finnas där för varandra för att kommunen har bestämt att det inte finns plats för båda - om det bara är en av de gamla som behöver vård. Den andra får snällt sitta kvar där hemma och vänta... Så respektlöst får vi inte behandla varandra!

Barn och ungdomar, de som tar över vår generations springnota...

Barn och ungdomar som växer upp har rätt till en intressant och lärorik skolgång med kunniga och engagerade lärare som stöttar och backar upp dem i skolmiljön. De har också rätt att kräva att vuxenvärlden föregår med goda exempel på hur en människa bör bete sig mot andra människor, andra varelser och vår omvärld. Att vuxenvärlden visar empati och ansvar för sina egna gärningar och tankar. Och att föräldrar med särskilda behov får den hjälp och den stöttning de behöver för att klara av att vara kärleksfulla och omhändertagande föräldrar. Att vuxenvärlden ställer upp på barnen helt enkelt.

De och det som inte har en mänsklig röst att göra sig hörd med.

Ex. den biologiska mångfalden där vi utrotar djurarter i en skrämmande takt. Djur som far illa, natur som skövlas, förgiftas och förstörs.

Detta är det jag vill arbeta med i politiken, vara en röst för de och det som vanligtvis inte hörs i debatterna. Jag tror mig om att kunna klara av det med hjälp av empati, kompetens och lyhördhet gentemot min omvärld...

Lyssnar på nyheterna om den katolska kyrkans ohederliga och oärliga hantering av de sexuella övergrepp som begåtts av företrädare för denna tro. Frågar mig hur dessa män kan bortförklara för sig själva de grymheter och övergrepp de begår och begått. När människan är så lojal mot en organisation eller en grupp att man överser med de allra värsta grymheter som begås mot försvarslösa offer är det något som är sjukt. Riktigt sjukt, i själva systemet.

Vart tog kärleken och respekten vägen? Vad behövs för att få de att förstå?

Reagera eller agera

Våren är på väg. Den kommer i år också, även om den är seg och sen. Fåglarna kvittrar vår. De har alldeles speciell melodier de sjunger vid den här årstiden. Allt för att locka till sig en partner så att de kan fortplanta sig. Livet går vidare.

Ugglorna häckar och snart kommer jag att höra ungarnas speciella pip på kvällarna när det är matdags för dem.

Räven går också i väntans tider. Jag hörde deras parningsrop för ett par månader sedan och de går bara tre månader med sina ungar. Om en månad eller så kommer rådjuren att föda sina kid och älgarna sina kalvar. Rådjuren har haft en tuff vinter i år, många har säkert inte klarat sig. Vi såg spår efter lo i snön här i år. Det är gott att ha dem tillbaka i trakterna igen, så håller de efter de sårade och sjuka djuren.

Det har, som alla vet varit en tuff vinter så vi har matat rådjuren under vintern i år. Vi har också matat fåglarna. Så drar vi vårt lilla, lilla strå till stacken för en något enklare vardag för det som finns just runtomkring oss. Och kanske skillnad på liv och död för vissa individer.

Att göra saker i det lilla, runtom mig, är det som skänker mig livsviljan och glädjen. När jag lyssnar på nyheterna och tar in det som händer i världen blir jag ofta ofantligt trött, arg och ledsen. Det är en reaktion över grymheter, dumheter och elände som formas och skapas dagligdags. Jag reagerar på andras agerande. Det är helt ofruktbart och bara till men för mig själv och de jag håller av och bryr mig om. Ändå gör jag det. Det är mänskligt.

När jag väljer att agera hittar jag hoppet och glädjen igen. Medvetet agera i det lilla. Min väninna sa en gång till mig: Det heligaste är det närmaste. Jag glömmer det ofta för jag vill medverka till en grön planet med levande hav och levande skog och natur. I det stora hela. Frågan är bara om jag kan agera där i de sammanhangen? Eller om jag bara kan reagera på andras agerande?

Det är en ofantlig skillnad på att reagera och agera...