tisdag 1 december 2009


Härom veckan var jag i Polen för att finnas med som lyssnare på ett tvådagarsseminarie om Hippoterapi och Dogoterapi. Alltså användning av häst och hund i rehabiliterings- och/eller habiliteringssyfte. Det var några mycket inspirerande och lärorika dagar.
I Polen är det nämligen så att där är det läkare och professorer som forskar kring frågan och tar hjälp av hästen och hunden vid behandlingar av olika tillstånd eller sjukdomar. Det finns ett antal centers på olika ställen i landet som tar emot barn och vuxna under olika långa perioder. Runt de som behandlas finns ett team av vårdare, sjukgymnaster, läkare, psykologer osv.

Det finns en hel del forskning gjord på området och vittnesmålen var många dessa dagar, på den verkan som djuren har på vårt mående. Det var underbara dagar med gästfria människor och mycket kunskap levererad.

I Sverige har vi väldigt mycket kvar att göra på detta område. Så fort de gröna terapierna möter den vita verkligheten här i vårt land så är det de gröna terapierna som drar det kortaste strået. Så har det varit hittills. Men jag tycker mig kunna skönja en vilja till förändring, en gnutta nyfikenhet som kommer i dagern ibland. Visst Socialstyrelsen är Socialstyrelsen, men det finns modiga läkare och modiga psykologer som vågar prova och med all den kunskap och dokumentation som finns borde man inte behöva vara speciellt modig för att göra det.

Det finns många som har behovet - och idag finns det till och med kriterier framtagna inom området för de behandlare som skall utföra terapin så nu känns det som att nu borde vi börja våga på allvar!

Jag hoppas få fortsätta arbeta för att få till ett fungerande samarbete och utbyte med både Polen och exempelvis Finland som även de har kommit mycket längre än oss i denna utveckling, och få saker och ting att börja hända på fler ställen i Sverige.

Jag lovar er, har man väl en gång närvarat, sett och känt det som händer när en funktionshindrad person, barn, ung eller äldre, möter hästen eller hunden så vet man att det sätter igång något som vi medmänniskor inte mäktar med att sätta igång. Visst behöver vi forska på VAD det är som händer, men ATT det händer något positivt det vet vi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar